Panncentraler ser man mest i utkanten av bebyggelser och samhällen. Ofta i industriområden. Det är tekniska installationer i enkla, ofta ”maskinella” byggnader. Helt logiskt eftersom det här handlar mycket om maskiner.

När det blev klart att RSS:s värmecentral skulle få sin placering ”mitt i byn”, tyckte vi att det var extra viktigt att byggnaden anpassades i uttryck till de omsorgsfullt gestaltade befintliga husen i omgivningen. Detta trots att den nya byggnaden skulle rymma ”maskiner”.

Vi såg den som en ugn med sina två bränslelager. Vi ville att den skulle vara tydlig utåt, med vad som sker i dessa hus, även om den skulle anpassas till ”rummet”/omgivningen.

Idén med de två silobyggnadernas träpanel var att ”visa” det brännbara innehållet och rörelsen nedåt in i ugnen.

Skorstenen ingår som en del av själva pannhuset/ugnen, där den tränger ut ur byggnaden med sin form och samverkar med pannhusets i en tydlig riktning; framåt uppåt. De konade flänsarna döljer skorstensstegen som anpassats med sina mått för att vara diskret i sammanhanget.

Färgsättningen är gjord av Fritz Fuchs med utgångspunkt i trä, jord och eld.

2009 beslutade Stadsbyggnadsnämden i Södertälje kommun att tilldela Vidarstiftelsen tredje pris i "Årets Byggnad 2008" med motiveringen:

"Med omsorgsfull gestaltning smälter byggnaden in på ett naturligt sätt med befintlig bebyggelse. Byggnadens inre tekniska innandöme döljs av en utsökt formgivning med hjälp av trä, plåt , form och färg."